Minnen som sitter kvar hos en tyvärr :(

det som jag kom på är att jag aldrig vill komma ihåg de åren från 6:års till 4:an på drakskepps skolan. de var de mest tragiska och de jobbigaste åren i mitt liv. men när jga levde ( är fortfarande i livet) dessa år så var de inte jobbiga, men när man tänker tillbaka så fattar man inte varför allt detta hände. det var många som vände ryggen åt en och många man kommer väldigt sällan kommer att förlåta. kompisar som sa att de var ens vänner men som vände ryggen mot en och aldrig mer kommer att tala till en. en kompis som man trodde var en riktigt bra vän visade sig att skydda sig själv från sin far genom at skylla allt dåligt på mig. jag talar om en kompis vid namn A. A som jag trodde var min vän visade sig hata mig. A blev slagen av sin far hemma ( tror jag när man tänker efter) och när hon visade alla sina blåmärken för sjuk sköterskan så skyllde hon allt på mig. A sa att jag slog henne hela tiden. slog henne ofentligt och sa att jag kallade henne förnedrande ord. Seriös varför skulle jag någonsin göra det? men ingen trodde mig det. det var många samtal med lärarna och många utskällningar. detta hände under två år och jag orkar inte med detta längre. alltså seriös fattar jag inte varför A anklagade mig för allt. jag kommer aldrig få veta varför A sa allt detta?
men det goda är att när jag slutade på Drakskeppsskolan så slutade allt detta. Inga elaka lärare och inga jobbiga klass kompisar som vände en ryggen åt i nödens timmar.
Kommentarer

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
RSS 2.0